Jag kommer ihåg känslan av "Va, ingenting hände" den 1 januari år 2000. Lite grann samma känsla fick jag när den 25 maj infann sig. Alla som arbetat under månader med en frenetisk kulmen de sista veckorna och dagarna innan D-Day (eller gDpr-Day) stod nu på befästningsmuren och inväntade invasionen av krav på att bli bortglömd och begäran på registerutdrag.
Den enda invasionen som är påtaglig, även efter 25 maj, är den fortsatt strida strömmen av GDPR-mail med information om att och hur olika företag, som vi haft att göra med (och som jag inte ens visste att jag haft att göra med), lever upp till den nya lagstiftningen (nu raljerar jag lite grann, vi har ju faktiskt också skickat ut dessa mail till alla kunder och samarbetspartners......)
Hursomhelst, det som händer nu och framöver kommer att bli väldigt spännande. Nu kan jag bara spekulera. Det som är positivt är att vi har fått, och kommer förhoppningsvis fortsatt att få, ett helt nytt fokus på datasäkerhet och personlig integritet. Frågan är var gränsen kommer att dras gällande krav på efterlevnad och hur mycket resurser kommer det att kräva från varje medarbetares produktiva tid. Det är något som förhoppningsvis kommer att visa sig nu när vi tar steget vidare från stillheten, som 25 maj förde med sig. Är det lugnet i stormens öga eller är det ett varaktigt lugn med effektiv harmonisering som följer framöver?
Oavsett så kommer jag att följa utvecklingen med stort intresse.
